Att ställa till det

Häromdagen när jag kom ut från jobbet så stod där en kvinnlig polis och skrev ut en parkeringsbot. Gick fram till henne och frågade om det var nåt problem. Hon sa, väldigt militäriskt, det är stoppförbud här. Nu blir det böter. Undrade om hon inte hade bättre saker för sig än att sätta böter på bilar. Skulle kanske inte gjort det, för hon såg att framdäcken var utslitna. Nu blir det böter för däcken också, sa satmaran och log. Fan sa jag, stick och jaga knarkare och tjuvar istället för bötfälla hederligt folk. - Men det törs du väl inte, fortsatte jag. Nu glödde det i pennan, för fröken Hitler. - Titta, titta ett trasigt blinkersglas. Det blir dyrt det här påpekade hon. - Ha, inget skattemärke heller, fortsatte hon. Dj-vla flata skrek jag tillbaka. Nu fullkomligt studsade hon av ilska. När jag gick därifrån skrek hon. Vart ska du då min KÄRE herre, hördes i falsett. Jag svarade, att jag skulle gå till min bil som står runt hörnet.